Rent praktiskt är det ingen större formell skillnad mellan att själv starta ett eget bolag eller göra det tillsammans med en eller flera kompanjoner. Skillnaden ligger mest i att klara ut relationsförhållandena innan man startar bolaget. Kompanjonskap kan vara mycket fruktbart och framgångsrikt men det kan också vålla betydande slitningar. Både när framgången är ett faktum, vilket man inte kan tro och när man måste hantera ett dystert misslyckande. Av den anledningen ska man diskutera en rad olika frågeställningar, vilka man bekräftar i ett skrivet kompanjonsavtal. Oavsett vald företagsform är det bland annat följande man ska diskutera och besluta om.
- Fördelning av ägandet. Ska alla äga lika delar av företaget?
- Det ekonomiska och finansiella ansvaret ska det följa ägarandelarna eller fördelas på annat sätt?
- När företaget är vinstgivande, hur ska vinstuttag ske och på vilka grunder ska vinsten fördelas?
- Vad händer om en av kompanjonerna blir sjuk för en tid eller permanent? I det senare fallet, ska denne tvingas sälja sin andel till kvarvarande kompanjon eller kompanjoner och i så fall till vilket pris?
- Vad händer om en kompanjon avlider? Ska arvingarna kunna ta över ägarandelen eller ska de tvingas sälja?
- Hur ska konflikter lösas? Med revisorn, banken eller annan person som medlare?
- Ska kompanjonerna teckna försäkringar som skyddar bolaget om något händer och som drabbar bolaget ekonomiskt?
Kompanjonsavtal
En inte oväsentlig fråga gäller personkemin och att kompanjonerna i ett eller flera avseenden kompletterar varandra. Även respektive hustrur, män, sambor och så vidare bör omfattas av denna kemi. Speciellt viktigt är det att relationerna fungerar om det krisar till sig i företaget.
