Fem viktiga avtalsvillkor

De allra flesta licensavtal är ganska lika i antal paragrafer räknat och till sitt innehåll. Det som skiljer dem åt är bland annat följande viktiga paragrafer, som är unika för varje avtal. De här paragraferna ska man därför förbereda speciellt noga.

1. Avtalsobjektet

Även om det ofta är patent eller patentansökningar med sina skyddsomfång som utgör ”avtalsobjektet”, måste man så entydigt som möjligt precisera vad som avses. Definitionen kan nämligen vara snävare än vad som omfattas av patentet eller patentansökan. Regeln är att man ska ge bort så lite som möjligt.

Man kan till exempel skilja mellan olika typer användningsområden. En ny teknik för fastsättning av borst kan ge upphov till två olika licenser, en för tillverkning av sopborstar och en för tandborstar. Även om tekniken som sådan är skyddad av samma patent!

2. Området

Skilj mellan ”marknadsområde” och ”geografiskt område”. Marknadsområdet kan preciseras genom att man till exempel skiljer försäljning till vanliga konsumenter från försäljning till industrin.
”Geografiskt område” är enskilda länder, EU länderna, Nordamerika, Asien eller ”Hela världen”. Dessa olika områden måste definieras. Vilka länder ingår till exempel i EU, Nordamerika eller Asien?

3. Tidsomfånget

Avtalstiden som avtalsvillkor kräver speciella överväganden. Hänsyn måste tas till såväl vilken typ av avtal som avses, som köparens behov av rimlig tid för utvärdering och kommersiell exploatering. Följande är exempel på rimliga tider:

• Utvärderingsavtal, upp till 12 veckor
• Optionsavtal, 6-12 månader
• Lead-time, 24-36 månader
• Licensavtal, 5-10 år eller så länge patenten är giltiga

4. Rättigheter

Man kan ge avtalsparten rätt att disponera idén på det sätt han själv finner lämpligt och önskvärt utan begränsning eller inskränkning. Man talar då om att han fått alla rättigheter. I licensavtal ger man till exempel ofta licenstagaren rätt att tillverka, använda och sälja den patenterade produkten. Begränsningar av rätten till att avse enbart försäljning förekommer, liksom det förekommer att rättigheterna endast avser själva tillverkningen.

Skillnaden mellan exklusiv och icke exklusiv rätt (enkel licens) är betydelsefull. I det förra fallet ingår man endast avtal med en part och ingen annan får därefter tillgång till uppfinningen. Genom att begränsa rättigheterna med avseende till geografi, applikation och så vidare kan man dock ha flera exklusiva licenstagare samtidigt. En enkel licens gör däremot att man är fri att ingå avtal med flera intressenter. En möjlighet som dock sällan är möjlig för outvecklade uppfinningar.
En kombination av exklusivt och icke exklusivt avtal är så kallad lead-time. Den innebär att licenstagaren ges exklusiv rätt under en begränsad tidrymd, varefter rätten övergår till att bli icke exklusiv. Åter, en möjlighet som sällan är möjlig för outvecklade uppfinningar.
Ensam licens, är detsamma som exklusiv licens med det undantaget att licensgivaren förbehåller sig rätten att själv utnyttja licensobjekten på marknaden ifråga. Detta är inte något som är speciellt vanligt när uppfinnare licensierar ut sina uppfinningar.

5. Ekonomisk ersättning

Down Payment erläggs vid avtalets undertecknande och kan avses täcka kostnader uppfinnaren har för att överlämna faktamaterial, prover, modeller och kunskap han har om uppfinningen. Det kan även innefatta en konsultinsats av en viss omfattning. Beloppet kan också betraktas som förskottsbetalning och därför helt eller delvis räknas av mot framtida betalning av löpande royalty. Företag kan vara tveksamma till att betala down-payment med hänvisning till att alla pengar de kan avvara, ska användas framåt till att fullfölja utvecklingsarbetet och inte direkt hamna i uppfinnarens ficka.
Lump Sum utgör en verklig engångssumma för rättigheterna till uppfinningen och betalas en gång för alla. Uppfinnaren säljer helt enkelt sin uppfinning.

Minimiroyalty är den minsta årliga ersättning licenstagaren måste betala till uppfinnaren så länge royaltyn på den totala försäljningen inte överstiger minimiroyaltyn.

Löpande royalty kan utgå antingen i procent av nettoförsäljningsvärdet eller som ett visst belopp per försåld enhet. En procentsats är då att föredra framför belopp per enhet. Man behöver i så fall inte ta hänsyn till inflationen. Har man valt ett visst belopp per såld enhet måste man därför kompensera för inflationen genom ett lämpligt index (producentindex, konsumentindex och så vidare som du finner hos SCB, Statiska Centralbyrån).

Ibland är en procentsats inte användbar eller tillrådlig. Om uppfinningen ingår som en komponent i en maskin, kan man inte räkna med att få royalty på till exempel 5 % på hela maskinens värde. I sådana fall kan man tvingas acceptera ett visst belopp per såld maskin.

Royalty uppgår vanligen till 3-8 % men kan variera mellan 0,5 % för bulkprodukter och 40 % för till exempel programvaror men hur kan man beräkna royaltyns storlek? En utgångspunkt, om man inte vill följa en schablon för branschen, är att beräkna royaltyn som 1/3 av antingen den nettovinst den nya produkten genererar eller den ökade vinst i förhållande till existerande verksamhet (till exempel vid effektivisering av produktionen), som innovationen skapar.

Filosofin bakom detta ”1/3 resonemang” är, att i brist på andra beräkningsgrunder, är idén,
kompetensen att omvandla idén till en ny produkt och kapitalet lika mycket värda, det vill säga de skapar vardera 1/3 av det genererade överskottet! Här ett exempel:

Kommentar: Om inte licenstagaren kan ta ut ett högre pris, sälja mera, sänka kostnaderna eller åstadkomma en kombination av dessa faktorer, så går det inte att motivera royaltyn på 5 %. Kalkylen i mitten sänker vinsten från 15 till 10. För att kunna motivera licenskostnaden behövs en kalkyl som den till höger. Det är viktigt att inse, att royaltyn på 5 % av försäljningspriset utgör 1/3 av vinsten och därmed en hög andel av kostnaderna!